My Inconvenient Truth

Det här med att va pappaledig är inte bara latjo... jag känner mig faktidkt ganska trött på kvällarna. Kanske inte rent fysiskt men mentalt. Gå långa prommisar känns som den enkla delen men att alltid behöva leka med lilleman är värre. Missförstå mig rätt nu, jag menar inte att det är jobbigt att leka. I LOVE IT!!!! men att aldrig kunna göra "vuxenprylar" som typ diska o laga mat uan att lille T gnäller tär lite på psyket. Ibland måste man ju bara fixa maten och då är det minsann bara att låta honom stå vid mina fötter och skrika i tio minuter. Det som räddar våra dagar är att åka o hälsa på andra barn för då kan han hänga med dom och jag får lite paus.
Nu känns det som jag bara gnäller hela tiden men det är ite så jag menar det. Se det som en liten reflektion över livet just nu bara. Jag tror dessutom att det största "problemet" från min sida kommer av att det skär i hjärtat att behöva skita i T som skriker och inte lyfta upp honom, man vill ju alltid att han ska skratta o va glad.

Nån som har bra tips på vad man kan sysselsätta honom med?
Jag har försökt få honom nyfiken på tecknat men det verkar inte intresera liten.

Possitiva saker!
Jag har en grym chef (eller får efter nyår)! Han verkar oxå tycka att det är bra om jag går en massa utbildningar. Enda kruxet är hur vi ska klämma in tre veckor utildning för mig och sammtdigt lösa Josses jobb-situation...? Det är nu man önskar att man bodde i Lule eller Lycksele, hade nog vart enklare att fixa barnvakt då.
Mor- och farföräldrar: Hjälp!! Vi behöver er!!

Jag har på begäran även kokat ihop en önskelista:

• Motorsåg
• Rejäl yxa
• Röjsåg
• Väderstation
• Cykelvagn för T
• Motordriven garageport
• ...
• Nja, that's it

Nu ska jag fixa mat till T och sen ska vi promenixa till till ett hamburgerhak o fixa mat till mig. Hehehe:-)